Den här veckan är några av mina vänner i Spanien och jag var medbjuden om jag ville. Jag valde dock att tacka nej för att spendera lediga dagar med familjen istället och låta barnen få vara lediga de här klämdagarna vi har nu två veckor på raken.
Det här är inget Vad-jag-är-duktig-som-prioriterar-min-familj-moment. Tvärtom! Jag behöver verkligen bli mycket bättre på att prioritera tid för mig själv och tid med vänner! Jag pratade med dem igår och det som skulle kunna ge ett litet styng av ånger och… bitterhet för att jag inte var där med dem utan mitt i matlagning och syskonbråk framkallade inga sådana känslor. De har det ljuvligt i sol och värme, men nej – det var rätt beslut.
Såhär i efterhand kan jag ändå konstatera att jag är precis där jag behöver vara. Pappa är dålig och ligger inlagd på sjukhus, Emmas förskola är stängd pga planeringsdagar och det har varit stora frågetecken om mamma skulle ha tid och ork att vara barnvakt, Magnus har extremt mycket stress och press på jobbet… ja, det är mycket som pågår hos mina närmaste och käraste just nu. Jag behöver bli bättre på Me-time, men den här veckan hade inte varit rätt tillfälle. Den här veckan har jag behövts hemma, och jag är faktiskt glad över att jag valde bort resa och prioriterade familjen framför mig själv.
Men med detta sagt så ska jag ändå bli bättre på att planera in tid för mig! Jag har en dålig ovana att vänta på att det ska bli tid över för mig, men… det blir det ju inte. Precis som det aldrig blir pengar över till sparande när månaden är slut. Pengar till sparande ska sättas undan först av allt och sen kan man spendera resten. Så är det med tid också. Viktiga saker måste det sättas av tid för tidigt i planeringen och sen kan de mindre viktiga grejerna fördelas på den tid som blir över. Prioritering och planering! Så enkelt egentligen, men ändå så svårt. ❤️
Run A Rainy Day 