Tro på att du kan…

Jag är uppfostrad i en anda som styrs av Jante. Jag älskar mina föräldrar och är så tacksam över all den kärlek och trygghet de har gett mig i min uppväxt! Men jag är inte uppväxt med en känsla av att ”du kan göra och bli precis vad du vill”. Det var snarare ”man ska inte göra så mycket väsen av sig”. Typ. Håll en låg profil, skaffa dig ett bra jobb, var inte förmer än andra, gör inga utsvävningar för det kommer ändå inte att gå. Och det är inte bara i mitt hem den känslan kommer från, jag kan se att den attityden präglade även skolan, kompisgäng och föreningsliv. Gör ett bra jobb, men inte för bra! Vi höll varandra tillbaka, på en lagom och trygg nivå. Inte av elakhet, men för att det var så det skulle vara.

Den andan skapade i mig en känsla av att jag behöver andras godkännande att göra saker, att den yttre omvärlden ska tala om för mig att/om det jag gör är bra. Jag har inte haft någon tillit till min egen förmåga, jag har inte trott att jag kan och jag har begränsat mig själv att inte våga prova.

Det här är en sak som jag har förändrat det senaste året och det är… fantastiskt! Jag märker hur jag har stärkts, att jag vågar mer, att jag inte (lika mycket! Det är en lång process och jag har bara börjat min resa. 😊) behöver yttre bekräftelse på att det jag gör är… bra, värdigt, värdefullt, viktigt. Jag har börjat tro på att jag kan uträtta saker, och ja – bara att tro att jag kan gör att jag åtminstone vågar försöka.

En motgång hade tidigare framkallat tankar som ”fan vad du är värdelös, jaha men vad hade du trott egentligen, det är väl klart att lilla du inte skulle kunna ro iland med en sån här sak, GE UPP!!”. Alltså hemska saker att säga till sig själv (jag mår nästan dåligt bara av att skriva dem här! 😕). Idag märker jag att en motgång skapar tankar som ”okej, men om du gör såhär istället?, det kommer att lösa sig, aha då får vi fundera ut ett nytt sätt, kom igen – du kan göra det här!!” Jag kan faktiskt inte beskriva vilken upplyftande känsla det är att prata med sig själv på det här sättet istället. Upplyftande och befriande!

Hur gör man då för att vända ”jag kan inte” till ”jag kan”? Det finns säkert många olika sätt, men imorgon delar jag mina bästa tips. Kolla in då om du vill ha inspiration till att boosta dig själv. 🙌 Puss & kram!❤️