Nystart

Precis som nyår brukar hösten vara en tidpunkt för nystart för många. För mig är det mycket mer nystartskänsla när hösten börjar göra sig påmind än nyårsafton. Förmodligen för att semester och ledighet är längre under sommaren än jul, och dekadensen är större under den här perioden. Under julledigheten HINNER jag helt enkelt inte förfalla så mycket. 🙂 Fast den här sommaren har jag faktiskt inte avvikit alltför mycket från mina träningsrutiner. Jag har hållit igång 3-4 pass i veckan även om de inte har varit supertuffa alla gånger.

För mig är det viktiga under ledigheten att hålla igång, oavsett vad det blir, bara för att jag inte ska behöva ”börja om” helt och hållet när jobbet drar igång igen. Det blir liksom lättare att köra igång med tuffare och mer målinriktad träning under höstterminen om min kropp och mitt sinne redan är inställt på att träna de pass jag vill under veckan.

För alla som inte har hållit igång med träningen i sommar (eller kanske inte på flera år), men känner sig peppade att börja träna nu när hösten kommer är mina bästa tips:

Lägg till istället för att dra ifrån. Tänk på hur många pass i veckan du vill köra, halvera det (stanna här om det är en månad eller två sen du tränade regelbundet senast), och halvera det igen (om du inte tränat regelbundet på flera år). DET är det antal träningspass du ska köra din första träningsmånad. Lägg sen till träningspass så du kommer upp i hälften av din ursprungliga plan och kör det i 3-4 veckor. Sen kan du addera ytterligare ett träningspass/vecka nästa månad och sen ett till så du kommer upp i det antal pass du ville börja med från början. Det är så lätt att vi kör All In… i två veckor och sen blev vi förkylda/skadade/glömde bort att vi måste jobba över nästa vecka/fick så överjävligt med träningsvärk… och bara orkade inte hålla i planen och sket i alltihop, tömde frysen på glass… och kände oss misslyckade. Såååå mycket bättre att börja med ett pass, hålla i det ett tag och sen få lägga till pass och känna oss asbra och lyckade! 🙂

Gör tröskeln låg. Det ska vara enkelt att börja en ny träningsvana. Se till att du har träningskläder/skor/cykelhjälm/vattenflaska/gymkort eller vilken utrustning du än kan behöva, på plats innan du drar igång. Ska du träna på gym? Se till att det är ett gym som ligger nära hemmet eller nära jobbet/skolan. Måste vi börja träningspasset med att transportera oss långt, leta efter undanpackade skor, svänga förbi valfri sportaffär och köpa träningskläder eller liknande kommer passet med största sannolikhet inte att bli av.

Planera in din träning. När du har bestämt dig för att börja träna kommer du tyvärr inte att få en extra timma till på ditt dygn som du kan spendera på träning. Nope, din nya träningsrutin ska utföras på dina tilldelade 24 dygnstimmar. Så, plocka fram din kalender och se var du kan hitta luckan för träningen. SKRIV IN din träningstid i kalendern och rucka inte på den. Det är ditt möte med din hälsa!

Gör det du tycker är kul. Låt din kom-igång-träning vara rolig, ha inga större mål än genomförandemål (det vill säga, att du genomför x antal träningspass/vecka är målet, vad sen träningen består av spelar mindre roll). Det viktiga är att få in en vana, att träningen ska bli lite som att borsta tänderna. Du bara gör det utan att ifrågasätta. När du har fått in vanan att träna och röra på dig några gånger i veckan och det börjar ske med automatik, ja dåååå kan du fundera på att sätta nya, mer prestationsinriktade mål. Men det tar vi och pratar om en annan gång.😊❤️

Halvmara – here I come

Om lite mindre än 1 år ska jag springa en halvmara, dvs 21.097,5 m. Har jag gjort det förut? Japp! För ett år sedan sprang jag samma lopp. Så jag vet att jag kan, men eftersom jag inte hade tränat smart drog jag på mig ordentligt med inflammationer i båda hälsenorna och jag även om jag tog mig runt banan och in i mål kände jag mig lite… besviken. Jag vet att jag har mer att ge om jag får träna som jag vill och kan. Den här gången ska jag göra det smart! Min träning inför loppet har redan börjat – mer än ett år i förväg. Även om jag känner mig som… 30… påminner mig kroppen då och då om att jag faktiskt passerade 40 för några år sedan, och den börjar behöva träning på annat sätt.

Äh hörrni, vi tar det från början. När jag hade jag mycket träning och rörelse i mitt liv, jag spelade fotboll, volleyboll och badminton. När jag började gymnasiet blev det mer intressant med fester och vara ute på stan med kompisar så jag la ner all bollsport och slutade i princip helt med träning. Nån gång i mitten av 90-talet tyckte jag att jag var helt ur form och trivdes inte alls med mig själv. Då hittade jag Aerobics och Step-up och fastnade verkligen för den formen av träning, alltså gruppträning, och det höll i sig i många många år. BodyPump, Spinning, Core, BodyBalance, Yoga, Indoor Walking, CX, Funktional Moves, Total Training, Cirkelgympa… jag har provat allt och älskat det! Gruppträning är så grymt härligt eftersom det är någon annan, alltså instruktören, som berättar för dig exakt vad du ska göra. Du träffar även en massa härliga människor, som förhoppningsvis peppar och/eller utmanar dig. Jag gillade det så mycket att jag utbildade mig till instruktör i lite olika gruppträningsformer. Älskade det också! Att få förmedla träningsglädje, se hur deltagarna pushar och utmanar sig, få skapa träningspass, välja min musik, snicksnacka före och efter passen… ja, många gånger var det magiskt. Hade någon sagt till mig vid den här tiden att jag skulle springa ett halvmaraton hade jag skrattat och bara… No way!!

MEN, så en dag kände jag att…. jag gör samma sak hela tiden, och gör man samma sak får man samma sak. Alltså, att år efter år göra samma sak skapar ingen utveckling. Och det behöver inte alls vara fel. Det hade inte varit fel för mig under de 10 år som jag varit instruktör, men nu var det inte längre rätt för mig. Jag ville göra något annorlunda, jag ville se en utveckling, jag ville utmana mig själv att följa en progression i ett träningsprogram. Många kan säkert kombinera sin instruktörsroll med ”egen” träning, men i mitt liv som arbetande småbarnsmamma fanns inte den tiden, så jag fick göra ett val. Det blev att sluta (pausa?) som instruktör och påbörja träning helt på egen hand. När jag slutade som instruktör i januari 2017 hade jag som mål att springa Tavelsjö Halvmaraton i mitten av augusti. Jag var sjukt peppad på att börja träna enligt det program som jag hade fastnat för och körde igång med 3 löppass/vecka… i 5 veckor. Sen sa höger hälsena STOPP!!! Aaahhh! Jag VISSTE ju det, egentligen så visste jag så mycket bättre än att gå från 0-100, men ändå så gjorde jag det misstag som typ 100% av alla som börjar träna gör nån gång i livet! Jag var såklart tvungen att vila från löpningen ett par veckor och träna annat ett tag, och påbörja rehabträning för hälsenan. Det blev absolut bättre, men även andra hälsenan började smärta och jag kunde aldrig riktigt springa längre sträckor smärtfri efter det. Jag la om min plan och reviderade mina mål för loppet (från att springa på 2 timmar, till att överhuvudtaget ta mig runt) efter en check hos sjukgymnast, och fortsatte träna så mycket mina hälsenor tillät.

När jag gick i mål på 2 timmar och 13 minuter 2017 kände jag mig så stolt över mig själv, och jag hade haft ett så enormt fint lopp. Jag hade ingen press att klara en viss tid, vädret var fantastiskt, det var mycket folk ute och hejade längs banan, och jag var så glad att jag hade tagit genomfört loppet. Jag hade känt av mina hälsenor hela vägen, men det var inte dem som höll tillbaka mig under själva loppet. Däremot kände jag att jag hade kunnat göra ett så mycket bättre lopp tidsmässigt om jag hade fått genomföra den träning som jag hade planerat för i början.

SÅ, nu…nu är det ungefär ett år kvar till nästa chans. Mina hälsenor har fått vila, omtanke och kärlek, och den här gången ska jag göra det rätt. Den här gången vill jag vara skadefri och i mitt livs löparform. Målet: att springa under 2 timmar, och förhoppningsvis ha en lika härlig (och trött! :-)) känsla som vid senaste målgången. ❤

Sommarens sista skörd

Sedär ja! Inte blev det någon runda i löparspåret för mig igår inte. ☹️ Vaknade med en snorig näsa och efter några år som instruktör där jag tränat alldeles för många gånger med mer eller mindre förkylning i kroppen unnar jag mig numera lyxen att faktiskt vila när jag inte är helt frisk! Det var länge sen jag var förkyld senast och har tränat kontinuerligt ca 4 pass/vecka sen…. ja, kanske februari/mars, så jag ska inte klaga.

Idag gjorde vi ett snabbt besök i stugan vid havet för att klippa gräsmattan och plocka in de sista jordgubbarna, och det var så vackert och rofyllt. Jag brukar inte ha söndagsångest, jag gillar mitt jobb och jag gillar en vardag med rutiner. Men idag.. idag känner jag verkligen att jag skulle vilja stanna tiden lite, bara vara i sommar och ledighet lite längre. Hela min varelse ville stanna kvar, njuta av de vackra vyerna, andas djupa havsandetag, känna lugnet, inte ha några tider att passa, låta barnen vara uppe sent på kvällen och sova länge på morgonen. Jag vet att jag snart kommer att välkomna hösten, den krispiga luften, de vackra färgerna, att påbörja mer fokuserad träning inomhus, tända ljus, att komma isäng i tid på kvällen, stiga upp tidigt på morgonen och njuta av tystnaden som råder i huset när jag mjukar igång kroppen på yogamattan. Jag vet det! Så jag låter mig känna som jag känner idag och vilar i förvissningen om att längtan efter höstens skönhet snart kommer. ❤

Fredag

Jag hade svårt att sova igår kväll. Så mycket tankar som snurrade och en massa idéer som ploppade upp hela tiden. Varför har inte hjärnan en av- och påknapp?? Så enkelt att bara kunna stänga av på kvällen och lägga sig och sova! Tillslut lugnade tankarna ner sig och jag somnade. Klockan ringde strax före 5, och trots att jag inte sovit riktigt så många timmar som jag önskat så var det ändå tillräckligt för att jag skulle kunna åka och träna. Det var grått och regnigt ute, men inne på IKSU var det varmt och mysigt.

Jag körde det lätta styrkepass som jag använder mig av just nu för att hjälpa kroppen hålla ihop för löpningen. För några år sedan hade jag svårt att ta mig iväg och styrketräna, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och hade ingen plan för träningen. Senaste året har jag verkligen satsat på att stärka upp min kropp och tränat efter en plan. Så roligt! Jag hade lite svårt att dra ner på styrketräningen i sommar, men bestämde mig tillslut för att våga satsa mer på löpningen och lita på att den styrketräning jag har genomfört skulle räcka för att få vara skadefri och stark i löpsteget. Ett bra beslut av mig känner jag nu!

Efter träningen blev det jobb, jobb och jobb. Hade så mycket att göra idag att jag inte ens hann ta min heliga lunchpromenad.☹️ Efter jobbet var det dags för ett efterlängtat besök hos frissan. SÅ skönt att få klippa bort solfrissiga toppar och lägga ny färg på utväxten! Den här veckan har varit en riktig skönhetsvecka. Igår nya fina naglar, och idag nyfrissad. Älskart! Kryssade genom alla vägarbeten i stan och landade tillslut hemma hos mina kära. Aaaahhh, fredag!!

Efter 2,5 timmar hos frissan vet jag inte om jag är mest kissnödig eller hungrig! 🙂

Vi åt middag i uterummet med regnet smattrandes mot plasttaket. Hur mysigt?!? Jag är så sjukt nöjd med att vi äntligen fick vårt uterum på plats förra våren. Vi använder verkligen denna förlängning av huset, från tidig vår till höst. Det behövs bara en liten gnutta solsken så kommer värmen.

Fredagsmys (fredagsfysen var ju redan avklarad sen imorse!) med filmen Titanic som Stora ville se efter att vi besökt Titanic-utställningen i Skellefteå i somras. Underbart när åtminstone ett av barnen börjar vara så stor att vi kan se filmer tillsammans som roar oss båda.

Nu mina vänner är det snart dags för sängen! Imorgon bitti väntar ett 50 minuters pass i löpspåret. ❤️