Igår åkte vi ut till stugan vid havet. Tilde hade bestämt sig för att det skulle vara såååå tråkigt där, men vi andra var peppade. Vädret var inte tipptopp, visserligen långa stunder med sol men ordentlig kallblåst. Så fort vi kom ut kände jag hur andetagen gick lite längre ned i magen. Det är så vackert där ute!! 😍 Vackert, tyst och fridfullt.
T klagade första timman på att det var så tråkigt, sen gick jag och tjejerna ner till stranden och vattnet. Båda barnen blev som förtrollade av havet. De var i sin egen lilla värld av sand, vatten och vind. De sprang, de sjöng, de hjulade, de grävde, de gick längre och längre ut i vattnet och saltvatten stänkte ner deras kläder.
Jag satt på en sten och kände en sån närvaro. Mitt hjärta svällde av lycka av att titta på mina barn och få dela den där stunden med dem, känna doften av saltvatten, känna solen i ansiktet och vinden i håret. Att med alla sinnen ta in naturens storhet. 🙏
Vi var där ute i ett par timmar och gjorde.. ja, egentligen ingenting. Men T sa inte en enda gång att hon hade tråkigt! 😄
Även idag har vi hängt vid havet. Kastat sten, tittat på älgbajs, hoppat från stor sten till större sten, sprungit på klipporna, känt doften av saltvattnet… och jag känner det så tydligt; mer hav i mitt liv tack!! 🙏❤️
Run A Rainy Day 