Helgtankar och sommarväder

God morgon vänner! Vilken härlig helg som ligger bakom mig! Härlig såsom i fantastisk sommarväder och lite måsten. 😊

Fredagen var en ledig dag för mig och jag hade bokat en massage på morgonen. Underbart för ryggen och nacken! Solen gassade och värmen steg, det var en riktig sommardag! Jag tog med tjejerna på Äventyrsstig och fika efter lunch, och vi fick verkligen en supermysig eftermiddag tillsammans.

På lördag fick jag ställa klockan på ringning för att hinna till frissan Agneta kl 09.00. Efter en lång stund med kaffe, läsa tidningar och småprat med Agneta gick jag till min favoritrestaurang Rost och åt lunch alldeles själv. Så skönt! Jag kan verkligen sakna tid att vara bara med mig.

Efter lunchen hade jag stämt träff med mamma. Vi skulle hälsa på pappa på sjukhuset, och jag fick stålsätta mig för att inte börja gråta. Visste inte vilket skick han skulle vara i, om han överhuvudtaget skulle vara vaken. Men det var han, och det var ett fint besök. Han var relativt pigg och vi kunde gå ut och fika på balkongen i det fina vädret. Även om jag är ganska säker på att han inte visste vilka vi var så kunde jag se att han uppskattade vårt besök. ❤️

Även på söndagen fick jag ställa väckarklockan för att komma upp i tid och äta frukost. Jag hade ett 100 minuter långt löppass framför mig och ville komma ut i bra tid. Det var ett fantastiskt väder för en långtur. Soligt och varmt, men inte för varmt. Jag sprang ner till stan och sen tillbaka längs älven. Solen fick älvvattnet att glittra, fåglarna kvittrade och naturen var så… saftig. Allt är liksom fullt av liv! Senare i sommar blir det en mer mättad grönska, det börjar torka här och där, blommorna vissnar, dofterna falnar. Men just nu är naturen saftig, grön, blomstrande, doftande… och full av liv!

Barnen hängde med kompisar efter lunch och jag pysslade på hemma med allt som behöver pysslas med. Mot eftermiddagen ringde mamma och berättade att pappa blivit sämre igen. Under hennes besök hade han varit så trött och ville bara sova. Slutet närmar sig, jag känner det och jag kan inte hjälpa att jag känner en stor sorg redan nu.

Jag vill helst fly sorgen, det är asjobbigt att känna stor sorg! Jag vill döva känslorna med godis, se på TV, fly in i Instagram och andra distraktioner. Men jag vet att sorg måste processas, måste kännas, för att jag ska kunna helas. Det kommer att vara en lång process, och den kanske sätts på paus om han blir bättre igen (så bra han nu någonsin kan bli). Men just nu sörjer jag, känner, processar. Jag ska ta mig igenom det, oavsett hur lång tid det tar! ❤️