Igår var det dags för ett pass med långa intervaller, mitt tuffaste pass på hela veckan – både fysiskt och mentalt. Eftersom jag visste att det skulle bli både blåsigt och regnigt på kvällen tänkte jag göra tröskeln liiiiite mindre genom att köra passet inomhus på löpband.
Glad i hågen bytte jag om en stund efter middagen, packade inomhusskor och vattenflaska, tog på regnkläder och cyklade iväg till gymmet. 19:06 stod jag för utanför och inser att pga röd dag så stänger gymmet 19:00! Aaarrgghhh!!! 😖
Jag blir så arg på mig själv som inte har tänkt på att det är röd dag och att gymmet inte har öppet som vanligt! Jag hade ju kunnat träna på eftermiddagen istället om jag hade tänkt till.
Min första instinkt var att åka hem, ta på mig offerkoftan, sura i soffan och skylla utebliven träning på yttre omständigheter. Ett sätt att hantera saker som jag har levt med i många år och tyvärr fortfarande sitter i ryggmärgen.
Som tur är har jag senaste året bestämt mig för att inte vara ett offer, utan vara en ledare och ta ansvar för min egen lycka. Lättare sagt än gjort, men jag får ta situation för situation. Vissa gånger går det att vända den första offer-tanken, ibland går det inte.
Igår gick det! 🙌 Jag släppte tanken på offerkoftan och sura i soffan, cyklade hem, bytte om till löparkläder för regnväder och stack ut en timma i hällande regn och blåst. Så stolt över mig själv när jag kom tillbaka! Inte nödvändigtvis för att jag hade varit ute och sprungit, men för att jag valde att inte vara ett offer för yttre omständigheter. Att jag kunde vända en motgång och istället välja det som jag vet innerst inne kommer göra gott för mig! 💕
Så berätta – när har du valt bort offerkoftan? 🙌❤️
Run A Rainy Day 