Allt vi vet är att vi lever IDAG!

Hej fina! Idag har det varit en tung dag! Jag känner mig urlakad av mycket känslor, och jag ska berätta varför.

Min kusin gick bort för två veckor sen. Han var bra mycket äldre än mig, men ”borde” ändå haft 15-20 år till här på jorden. Men, hans tid var ute. Fort gick det. Knall och fall. Troligtvis hjärtat, men vi vet inte än med säkerhet.

Begravningen var idag, och det var en mycket vacker ceremoni. Vi var inte nära min kusin och jag, det kan jag inte påstå. Sorgen var egentligen inte min egen, men jag sörjer och känner för de som faktiskt stod honom nära. Hans fru, barn, barnbarn, systrar, svågrar, vänner. Så plötsligt han försvann ur deras liv, och vilken jobbig tid de har framför sig!

Gråt kan vara oerhört frigörande, men idag har jag gråtit för andra, tagit på mig andras sorg, och det är för mig energislukande. Det var inget i mig som behövde helas, och då tar det mer energi än det frigör. Idag gjorde jag det gärna, så jag lyssnar till min kropp och drar ner på tempot. Jag återhämtar mig snart om jag gör det kroppen ber mig om. Vilar!

Prästens ord följer med mig ”allt vi vet är att vi lever IDAG!” Jag känner mig extra tacksam över livet idag, och över mina nära och kära. Ikväll tänker jag lägga alla måsten åt sidan. Lever jag imorgon kan jag ta dem då. ❤️