Det här säger jag inte på ett hårt och anklagande sätt. Jag säger det till dig – och mig – med mycket kärlek!
Jag tänker på hur snabba vi är att döma oss själva. Så snabba att konstatera att vi misslyckats… än en gång. Att ett enda litet snedsteg från en uppsatt plan, ett mål, innebär att vi i våra ögon har misslyckats. Sockerförbud i X veckor, 30 days challenges, diet ditt eller datt, X tid på milen, att-göra-listan, kärleksrelationen…
Minsta lilla miss i utförandet gör att vi är så snabba på att konstatera ett misslyckande.. och ge upp.

Kan vi inte istället glädjas åt de dagar vi faktiskt klarade av att hålla oss till planen? Glädjas åt dagarna vi struntade i sockret och valde livsmedel som gav näring till kroppen? Glädjas åt att vi gav kroppen rörelse i åtminstone 25 av de planerade 30 dagarna? Känna oss stolta över den träning vi plöjde ner även om milloppet gick något långsammare än vi tänkt? Stolt titta på de punkter på att-göra-listan som blev avprickade fastän det inte var alla? Eller glädjas åt den kärlek vi fick och gav trots att relationen gick i kras? Jag tror att det skulle göra oss mer tillfreds och berika våra liv med att vi skulle våga göra mer, testa fler saker. Och såklart göda både självförtroende och självkänsla.

Tänk också om vårt ”misslyckande” bara är ett sätt för universum att berätta att det finns en annan, mycket bättre väg, för oss att gå? Att träna varje dag i 30 dagar inte är vad du behöver, utan istället 2 gånger i veckan i 52 veckor?

Nån klok person har sagt att ”Enda gången du misslyckas är när du ger upp.” Så sluta misslyckas hela tiden! Låt oss glädjas över vad vi faktiskt åstadkommit även om det inte nådde hela vägen fram till vår ursprungliga vision. Och ge inte upp, hitta en ny väg för att nå hela vägen fram! Om det är något du verkligen vill ha? ❤️