VAB

”Hallå”

”Hallå, det är Karin. Du, jag måste vara hemma imorgon och Vabba… igen…”

Förra året den här tiden fick jag ringa in minst varannan vecka till jobbet och anmäla att jag skulle Vabba. Emma var konstant förkyld och.. ja alltså det är fantastiskt att vi har en föräldraförsäkring i Sverige som tillåter att vi kan vara hemma med våra sjuka barn, men jag hade ändå dåligt samvete gentemot jobbet när det under vissa perioder kändes som att jag knappt var där! Dumt egentligen att gå och oroa sig och stressa över något som jag inte kan påverka. Är barnen sjuka så är de. Men… jag har fortfarande lite av den duktiga flickan kvar i mig (även om jag börjar försöka göra henne mindre) och hon gillar inte när jag missar att vara på jobbet. 😕 Tack ock lov ställde mina föräldrar upp så mycket de kunde och orkade och hjälpte till som barnvakter när barnen var någorlunda friska, men kanske behövde nån extra dag hemma innan skola och förskola. ❤️

I måndags var det så dags för den här terminens första VAB-dag. Att vi hållit oss så här länge i höst känns fantastiskt. Kanske börjar äntligen Emmas immunsystem byggas upp? En sjuksköterska jag pratade med när jag var som mest under isen över sjukdomarna som bara avlöste varandra sa att Emma kommer att bli det friskaste av barn när väl immunsystemet byggts upp, så jag hoppas att det är dit vi är på väg! 😄

Jag är glad att jag tog senaste helgen som en riktig må-bra-helg och satsade på återhämtning. Sjuka barn betyder, hemma hos oss iaf, att sömnen kan bli lidande för både små och stora, att jag behöver ge extra mycket av omvårdnad, närhet, passa-upp-spring och att träningen inte hinns med.

Skönt att jag laddade upp mina egna batterier för att kunna ge extra mycket av mig själv till min lilla sjukling! ❤️