Helgtankar

Den här helgen inleddes hos frissan. Så underbart att få fräscha upp håret och få en stund (ganska lång när man både klipper och färgar håret! :-)) med trevligt småprat, läsa tidningar och dricka kaffe.

Hemma blev det sen det vanliga fredagsmyset och en ganska tidig kväll i säng för att vara pigg på lördag morgon.

Efter inköp av lördagsgodis och nya blommor till utomhuskrukorna tog jag och tjejerna en promenad till kyrkogården för att tända ljus för dem som inte längre finns med oss, främst min storebror som gick bort för fyra år sen. Han är inte begravd här i Umeå så vi gick till minneslunden och tände ett ljus. Jag grät som vanligt när vi tänder det här ljuset varje år, och barnen (främst Emma) undrade varför jag var ledsen och vi pratade om döden. Barnens funderingar tar lite udden av sorgen och ganska snart är vi tillbaka i syskonbråk och middagsfunderingar. 😄

Vi åt en god middag med oxfilé och sötpotatisklyftor, sallad och rött vin. Mmmm!! Jag äter gärna vegetariska alternativ när jag kan, men alltså – oxfilé! Det är GOTT! Jag hade tänkt lägga mig tidigt, men fastnade i lite jobb och sociala medier. 🙄 När jag sen kom i säng så låg jag och vred och vände mig länge. Tankarna snurrade alldeles för mycket, och klockan hade passerat midnatt innan jag tillslut somnade.

Kände mig trött och tung i huvudet när jag blev väckt av barnen vid 7-snåret. Men jag klev så småningom upp och peppade igång kroppen med yoga och meditation, och sen begav jag mig till gymmet för marklyftspass.

Efter lunch åkte hela familjen ner på stan och gjorde några ärenden – och fikade såklart! 😄 Vi spelade spel en stund när vi kom hem och åt middag, och när barnen lagt sig var det dags för mig att börja fundera på packning inför nästa helg. Då åker jag till Miami en vecka med jobbet, och det ska bli sååååå underbart med sol och värme i en vecka.

Den här helgen har jag känt mig låg. Jag har varit ledsen för att min bror inte längre finns med oss, och jag har varit ledsen för att min pappa börjar visa tecken på att han kanske inte kommer att finnas med oss så länge till. Usch, döden! Den ska komma till oss alla, och är ju egentligen lika självklar som livet, men det är ändå.. så jädrans jobbigt att handskas med sorgen. Att röra på mig brukar göra att jag känner mig bättre till mods, och så blev det idag med. Idag hade jag ork att köra mitt inplanerade styrkepass, men det är inte alltid det funkar. Då kan det för mig räcka alldeles gott med till exempel en promenad eller ett lugnt yogapass. Huvudsaken är att kroppen får röra på sig, och tankarna komma med full kraft, eller tryckas undan en stund, beroende på vad jag behöver just då.

Hur hanterar du lågmälda och missmodiga dagar? ❤️