Allt hänger ihop

I torsdags var jag ute och sprang veckans pass som fokuserar på långa intervaller. Jag springer inte fort, det är inte mitt mål just nu, men alltså – vilket skitpass! Jag sprang enligt schemat, det gjorde jag, men så tungt det gick! Så jobbigt det var! Så lite krut jag hade i benen! Och jag vet precis varför.

Allt hänger nämligen ihop! Jag har tränat jättebra de senaste månaderna (förutom en liten dipp de senaste två veckorna, men det var så lite så det påverkar inte), jag har ätit bra, och återhämtningen mellan passen har också varit bra. Det som gör att passet i torsdags kändes bedrövligt stavas S-T-R-E-S-S!

För att träningen ska ge resultat måste alla delar vara på plats:

Träningstimmar: för att få resultat behöver vi såklart lägga ner tid på att träna det vi vill ha resultat på. Vi kommer inte att få en snabbare tid på milen eller lyfta tyngre i marklyft genom att ligga i soffan eller plantera om blommorna. Fler timmar behöver dock inte alltid vara bättre. Tänk kvalitet istället för kvantitet.

Återhämtning: under träningen bryts kroppen ner, och under efterföljande vila och återhämtning byggs kroppen upp och gör dig redo för att springa längre eller snabbare, eller lyfta tyngre vikter.

Mat: kroppen behöver mat för att bygga muskler och för att få energi till att utföra dina träningspass. Maten är kroppens byggstenar och utan byggstenar blir det såklart inget hus.

Sömn: träning gör oftast att vi sover bättre, men träning gör också att du verkligen behöver sova. Under sömnen aktiveras immunsystemet och tillväxthormon bildas. Sömnen är alltså otroligt viktig för att kroppen ska få en chans att läka och bygga upp sig.

Stress: stress kan vara positivt i korta perioder och göra att vi presterar bättre i vissa situationer. Men efter en kort period av stress behöver vi en återhämtningsperiod, en period med lugn och ro. Fortsätter stressen dag efter dag utan återhämtning blir stressen nedbrytande och rent av farlig för oss. Det är omöjligt att bygga upp kroppen med träning samtidigt som vi bryter ner den med långvarig stress.

Stress gör mig till någon jag inte tycker om. Jag är sur och på dåligt humör, jag är inte den fru, mamma och kompis jag vill vara. Det här är mitt problem:

I september ökade jag min tid på jobbet. Jag älskar mitt jobb, så det känns roligt att lägga mer tid där. Problemet är när jag kommer hem – alla saker som infaller efter arbetstid ska göras likafullt, men jag har mindre tid att utföra allt och dessutom hinna – och orka – träna. Min allra största issue, mitt hatobjekt är maten! Den ska planeras, den ska inhandlas och forslas hem och in i skåp och lådor, och den ska tillagas (under tidspress!). Aaahhh!! 😫

Jag skrev för ett tag sen att träningen brukar ju jag planera lite lugnare när jag vet att jag har mycket att göra. Absolut! Så är det! En vecka eller två har jag inga som helst problem att dra ner på träningen när jag vet att det är mycket att göra. Problemet är att det här inte gäller en vecka eller två – det här är livet just nu. Det kommer att pågå.. ett år? Fem år? Sju år? Jag vet inte hur länge, men jag vet att jag behöver rörelse och målinriktad träning i mitt liv för att för att må bra.

Jag trivs inte med livet just nu, och då är det min uppgift att se till att jag gör det! Känslan av stress ska bort ur min vardag och jag ska ägna helgen åt att hitta en lösning på framförallt matproblemet. Allt hänger ihop, och nu ska alla bitarna på plats igen så jag kan njuta av vardagen och vara den person jag vill vara. ❤️