Sedär ja! Inte blev det någon runda i löparspåret för mig igår inte. ☹️ Vaknade med en snorig näsa och efter några år som instruktör där jag tränat alldeles för många gånger med mer eller mindre förkylning i kroppen unnar jag mig numera lyxen att faktiskt vila när jag inte är helt frisk! Det var länge sen jag var förkyld senast och har tränat kontinuerligt ca 4 pass/vecka sen…. ja, kanske februari/mars, så jag ska inte klaga.
Idag gjorde vi ett snabbt besök i stugan vid havet för att klippa gräsmattan och plocka in de sista jordgubbarna, och det var så vackert och rofyllt. Jag brukar inte ha söndagsångest, jag gillar mitt jobb och jag gillar en vardag med rutiner. Men idag.. idag känner jag verkligen att jag skulle vilja stanna tiden lite, bara vara i sommar och ledighet lite längre. Hela min varelse ville stanna kvar, njuta av de vackra vyerna, andas djupa havsandetag, känna lugnet, inte ha några tider att passa, låta barnen vara uppe sent på kvällen och sova länge på morgonen. Jag vet att jag snart kommer att välkomna hösten, den krispiga luften, de vackra färgerna, att påbörja mer fokuserad träning inomhus, tända ljus, att komma isäng i tid på kvällen, stiga upp tidigt på morgonen och njuta av tystnaden som råder i huset när jag mjukar igång kroppen på yogamattan. Jag vet det! Så jag låter mig känna som jag känner idag och vilar i förvissningen om att längtan efter höstens skönhet snart kommer. ❤
Run A Rainy Day 